fredag 3 februari 2012

Senior Night is now officially over... Sista hemmamatchen som seniors, sorgligt, men vi avslutade med flaggan i topp och slog våra största rivaler, 59-49!! Vi seniors blev presenterade för alla, jag trampade in tillsammans med mina värdföräldrar och min värdsyster och i högtalaren började de berätta om Minta, alla hennes awards och planer för framtiden, sedan fortsatte dem med min presentation. Anna Eliasson, från Sverige, eskorteras av sin värdfamilj, etc, etc... Involverad i Model United Nations, FCA, Tennis, videographer för varsity basketboll laget, student councel... "Is planning to fulfill her promise to her mom by going back to Sweden and finish high school. Her plans for the future is to become a neurosurgeon with a minor in psychology. The best thing about being the videographer is to spend time with the team, pump it up before games and see all the crazy coaches and supporters" Sedan avslutades min presentation med hur tacksam jag är för alla nya människor jag träffat och att de alltid kommer ha en plats i mitt hjärta. Go Panthers! 
Aningen suddig bild på basketlagets seniors


Idag spred sig ryktet om att jag vunnit en medalj och människor jag aldrig sett kom fram och gratulerade mig och ville väldigt gärna höra mitt tal på svenska som en utav mina lärare berättat om för alla sina klasser... En kom upp till mig och sa att han så gärna skulle vilja höra talet som fick 200 personer att tappa hakan, för så hade Ms. Economics sagt, att alla var så förvånade. Så än en gång fick jag ta mitt lilla problemlösnings - tal på svenska. Man får ju bjuda på sig själv.


Min skolas deltagare minus Minta, Lindsey, Cody och jag (som lämnade platsen tidigare för tennis/basketboll)
Jag och Minta med våra medaljer (Minta- etta, Anna- trea)

1 kommentar:

  1. Ja Anna, tur att jag fick dig att avlägga det löftet - annars misstänker jag att Texas (Bullard) hade utökat sin befolkning med en bofast till. Jag förstår att du stortrivs, du är ju i ditt rätta element och att bjuda på sig själv har ju varit ett ledord för fler i den här familjen.....I den bästa av världar skulle vi ha Alla våra vänner svenska/amerikanska/.... nära oss hela tiden, men det är detta som gör livet så spännande att lära känna människor och längta efter att träffa dem. Med dagens teknik är det ju också möjligt, hurra för blogg, skype, fb, posten........Även om vi och dina vänner här hemma saknar dig JÄTTEmycket så känns det som att tiden bara flyger iväg. Snart skall vi packa våra väskor och träffa min "gamla" (ja inte ålder,,,,) amerikanska vännina (familj) som var utbytesstudent här i Hbg och sedan skall det bli roligt att träffa din amerikanska familj och dina nya vänner. Anna, njut av varje dag - och som jag säger, bjud på ett leende så får du massor tillbaka.
    Stora kramen, momsi.

    PS. Va dom här "skoona (stummpona) inte goa"

    SvaraRadera