söndag 2 oktober 2011

Gameplan

Kolla in vilken kändis man hittade i tidningen... Tjejen som har en isbjörn som husdjur!



Denna lördag får bli en riktig lazyday, jag behöver det verkligen. Sitter i min säng och kollar igenom alla mina svenska skönheters bloggar och bara drömmer mig iväg. Släckte precis ner sista bloggen för idag och lät mina fingrar trippa vidare hit. Fantiserar just nu om mitt framtida liv, åh vad jag längtar tills jag flyttar till mitt own place. Visst är det skönt att inte behöva oroa sig för räkningar och sådant med oj vad jag vill flytta hemifrån och inreda det precis som jag vill, skaffa en egen bil, en hund, resa jorden runt och bara leva. Livin' on fate.


Okey enough of that. Idag blev det som sagt en sege dag, skypade med Sverige idag, Emma, Emma, Johanna, Bella, Fredrick, Daniel och Gustav. Så kul. Fick se dans och en TV show med två favoriter i huvudrollen. Härligt att höra lite svenska också. Försöker hålla mig borta från skype lite extra eftersom jag faktiskt vill få känna på detta USA året på riktigt, vill helst inte prata svenska för mycker. För att vara ärlig vill jag glömma svenskan för ett litet tag. Jag skäms lite över att säga att jag trivs bättre här en någon annanstans, det bästa vore om alla mina saknade vänner och min familj flyttade hit istället.


Minta hämtade mig för lunch vid fyra - fem tiden och därefter blev det en snabb födelsedagshandling för att sedan ännu snabbare leverera inköpet. Vi skötte oss bra, snabba som sköldpaddor, missade hela festen, fick lämnat presenten, körde vidare till Orangeleaf för glass... Dagen var räddad. I love ice cream, ice cream, ice cream, ice cream. 


Kvällen avslutades hos Minta för en filmtitt, P.S. I love you. Efter att nästan ha somnat körde Sha - na - na hem mig och nu händer det saker. Jag går in genom garageporten, stänger efter mig (under tiden har Minta kört iväg), hittar en död kaninunge liggandes vid dörren (inget konstigt med det). Går för att slå dörrkoden, dang it, fungerar inte, provar igen, ringer Minta, ber om hjälp, hon gör sitt bästa för att hjälpa till men efter många om och men drar jag slutsatsen att jag helt enkelt får ta mig in genom hunddörren. Jag börjar krypa in men kommer inte för långt då min värdpappa istället öppnar dörren åt mig. Spänning i vardagen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar