söndag 19 juni 2011

Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för människan...

Inte är detta en landning på månen men stort är det... för mig!


Efter att jag den 21 februari skickade iväg mina papper till USA tog det endast två veckor sen fick jag ett mail från Explorius; Grattis du har blivit placerad! Och sen en bifogad fil med information om min värdfamilj. Mamma, pappa och två bröder, 9 och 13 + en hund, Odie och en katt, Megan, det började bra! Sen läste jag, TEXAS.


Ända sedan jag skickade iväg mina papper skojade vi vid middagsbordet om Texas, tänk om man skulle hamna där, bara massa öken... Men jag skrev att jag ville ha något annorlunda och annorlunda blir det ju i och med Texas.


Inget kan förbereda en på känslan man får då en familj valt just dig, INGET! 
Man vet inte riktigt vad man ska ta sig till, jag blev så glad att jag skrek, eller nja jag gjorde ett försök men misslyckades totalt. Jag antar att jag kan beskriva känslan med ett ord; LÄTTAD. Sen kom ytterligare en våg av känslor , skulle jag vara borta ett helt år?! Hur skulle detta gå??? Ta mig till Texas nu!!


Nu har det gått tre månader sedan jag fick mailet från Explorius och det går inte en dag utan att jag pratar med min "Texasfamilj", vi känner redan varandra väldigt bra och mina värdbröder ser jag som mina riktiga bröder. Jag skypade senast igår kväll med dem och vi hade grymt kul, vi har samma humor och jag har precis som resten av familjen fått ett smeknamn, AnnaBobana.


Nä ifall jag ska orka jobba imorron så får jag nog gå och lägga mig nu, godnatt!


(Lägger upp en bild från gårdagens sushi - kväll, ska bli jobbigt att lämna detta härliga gänget)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar